Google, detta förbannade google förstör för mig när jag är själv och tankarna inte kan sluta susa runt i huvudet. Jag söker på själva ordet. Jag söker och läser om folk som varit med om samma sak. Jag söker fram lagen och läser den om och om igen. För att förstå om det jag känner är konstigt och annorlunda. Om jag reagerer som andra människor. Jag är så förvirrad så jag vet knappt vad jag heter och fastnar i historier om hur det gick till för andra, hur de reagerat och hur de mår efter. Jag känner så mycket hat. Jag känner mig äcklig. Jag känner skam. Jag känner så mycket som inte ens kan förklaras. Jag känner mig förbannad för att jag mår skit. Vad har jag gjort för att förtjäna att mitt liv blir kaos.
Jag kan inte röra mig i stan själv. De få gånger, eftersom jag inte orkat mer, jag ska träffa någon måste de vara på mötesplatsen innan mig för jag får panik bara av tanken att vara någonstans själv. Vara där själv och se dig komma. Jag längtar tills jag får åka hem till Sthlm och inte behöver vara rädd för att springa på dig någonstans. Jag hatar dig för det. Jag hatar dig för att jag inte orkar träffa mina vänner, som är de som egentligen gör mig mest glad. Jag hatar dig för att jag inte kan sova, varken om nätterna eller dagarna. Jag hatar dig för att jag inte klarar av att dricka alkohol. Jag hatar dig för att jag knappt klarar av att krama en annan människa. Jag hatar dig för så otroligt mycket saker, mest för att du lyckats ta bort glädgen. Fy fan vad jag hatar dig.
Kommer antagligen ångra att jag publicerar dethär. Kommer antagligen ta bort det imorgon. Men för en liten stund kan det någonstans få stå skrivet hur jävla mycket hat jag har inom mig.
Kommentera